måndag 3 oktober 2011

Så där ja!

Jaha, nu får man då kalla sig fru Blomqvist... Har fortfarande inte vant mig men så har det ju bara gått drygt en vecka också. En vecka som verkligen gått i trötthetens tecken, det tar på krafterna att anordna ett bröllop. Att man dessutom sitter vaken till långt in på natten hela veckan innan gör ju inte saken bättre... =P

Dagen var verkligen en underbar dag. Att i lugn å ro få sitta hos Nathalie och få sitt hår fixat var verkligen en lyx å sen sminka sig å klä sig innan det var dags för fotografering. Det var så roligt att få se Thomas när han kom i sin fina kostym som jag inte hade sett på innan. Å stolt som en tupp var han när vi dagen till ära åkte omkring i den lånade "Notchen". Iväg för fotografering som sagt och vädret hade kunnat få vara lite soligare och mycket mindre blåsigt men jag hoppas på bra bilder i alla fall, litar på den proffsiga fotografen! =)

Sedan bar det så av ner på Svartviken där all vår släkt å alla våra vänner stod och väntade och då sög det till i magen, det var så roligt att se alla dessa människor som kommit för vår skull! Ceremonin gick fort och enkelt så det var snabbt avklarat som tur var då jag annars antagligen hade frysit ihjäl i den kalla blåsten som var... =P

Sara och Per sjöng sedan Kärleksvisan och då tittade vi oss omkring och såg hur Thomas faster stod å grät när hon fotade oss å vi kunde inte hålla oss, hon var ju bara för söt så vi började fnittra åt henne. Å tur var väl det för annars hade jag gråtit floder över den fantastiska sången! Sedan var det dags att bege sig till Medborgarhuset för middag och tårta, underbar mat som Marcus hade fixat! =)

När maten och tårtan ätits upp var det presentöppning och sedan var det en stor del av gästerna som åkte hem men vi var ett bra gäng som var kvar och kalasade och dansade till två-tiden på natten. Vi hade sån tur att Stefan hade sett till att vi fick ett rum på Åsgården så det var dit vi begav oss och spenderade vår första natt som man och hustru! ;-)

Tack till alla som var med och på ett eller annat vis gjorde vår dag till en fantastisk dag!

tisdag 5 juli 2011

3 år 3 månader 3 veckor

Idag blir Theo 3 år, månader å veckor å det fick han fira med en utslagen tand... Han hade "cyklat som en rallybil å sladdat" enligt honom själv å då föll han så olyckligt han slog i munnen på sidan på styret. Tyvärr träffade han så precis att ena framtaden for, han fick en rejäl fläskläpp å ett blåmärke format som en ring...

Tandläkaren sa att det var flytande kost som gällde ikväll så det blev soppa till middag å sen var det tänkt välling till kvällsfika MEN Theo ville inte alls ha nån välling! Han har ju faktiskt inte ätit det på nån vecka nu heller utan det e mjölk å macka som gäller... Så det fick bli det då, å inte hade vi nått mjukt bröd hemma heller som tandläkaren rekommenderade att vi började med, nä här blev det ett smörgåsrån istället men det gick alldeles lysande! Min stackars STORA duktiga kille! =)

tisdag 15 mars 2011

Syskonen Blomqvist

En bild säger mer än tusen ord...
Jag tror det syns att de är syskon ;-P

Ella Alice Amy Blomqvist

Tänkte att jag skulle skriva en rad eller två om hur det gick till när vår lilla prinsessa föddes...

Beräknad till 14 februari som vi var åkte vi in för bedömning och ev igångsättning men på förlossningen tyckte de att det var för mycket att göra som det var så vi fick komma tillbaka nästkommande dag.

Den 15 februari hade faktiskt värkarna startat på morgonen och när vi kom in var jag öppen ca 2 cm (kanske tack vare "spikmattan" jag låg på kvällen innan...) För att snabba på det hela tog de ändå hinnorna och satte ett värkstimulerande dropp. Jag blev lite skraj när de satte droppet för när Theo skulle födas fick jag också det och då blev värkarna så täta att jag hade två per minut... :-/ Men den här gången gick det hur bra som helst.

Klarade mig med lustgas denna gång vilket jag var glad för när jag inte ville ta epiduralen igen pga det som hände när Theo föddes. Klarade dock inte av att titta emellan värkarna för då snurrade hela världen! ;-P Kunde inte heller andas igenom hela värken med lustgasen utan de sista sekunderna var jag tvungen att andas "frisk" luft.

Det var en häftig känsla att känna krystvärkarna den här gången och att känna att "det här går aldrig" för att sekunden senare höra att huvudet är ute och en stund senare "ploppar" det till och hela ungen åker ut och smärtan bara upphör... Så himla häftigt! :-)

Så var hon då född, lilla Ella Alice Amy Blomqvist.
52 cm lång och 4 060 gram tung.


Tyvärr så blev hon dock sjuk i samband med förlossningen då hon fick en sk GBS-infektion. Kändes ju inge vidare att återigen behöva besöka spädbarnsavdelningen :-(

Huvudsaken är ju så klart att hon fick bra vård och blev frisk! Vi fick ju tom åka hem ett par dagar tidigare än beräknat med våran duktiga tjej! Nu är vi ju hemma och mår bra och livet leker! :-)

tisdag 1 februari 2011

Undrar...

Man kan ju börja undra om Theo har glömt vad dagis är snart när han inte varit där på ett par veckor nu å kommer inte få vara där på ett par veckor till... Men vad annat kan man göra när det går både magsjuka och influensa med RS-virus... :-/

För hans del tror jag nog han skulle klara av både det ena och det andra med för min del vill jag inte få magsjuka lagom till förlossning å har han inte smittat mig förr lär han göra det nu! Å när det gäller RS-virus så är det inget jag vill ha hemma när den lill* kommer!

Pratade med de på dagis och de hade många syskon till dagisbarnen som var sjuka och ett barns lillasyskon hade till och med fått RS-viruset så det blir till att hålla sig hemma med andra ord...

Kvalitetstid med mamma på hög nivå är det som gäller nu då! ;-)

torsdag 13 januari 2011

Väntan...

Trodde inte jag skulle få uppleva en värre väntan än när jag var på sluttampen med Theo men det här är nog värre. När Theo skulle födas trodde jag inte att jag skulle behöva gå tiden ut men det fick jag med råge dessutom.

De sista veckorna var en plåga å då föddes han i vecka 42 (41+5) men nu när jag var på väg att föda bebis i vecka 35 (34+6) och det stoppades så känns det som jag får vänta i 7 veckor!

Innan detta hände hade jag inte ens tänkt tanken att föda barn förrän tidigast vecka 38 och med tanke på förra gången så var jag beredd att inte ens börja vänta förrän vecka 40...

Nu kan det istället hända när som helst, vart som helst och utan nån större förvarning... Hur ska man då kunna förbereda sig???

söndag 2 januari 2011

Bebismagar vecka 33+6

Tänk att man lyckas pricka in exakt samma dag för att ta ett litet kort... Nu känns det ännu mer spännande att se vad som lever om där inne... =)